Återkommande tema som jag märker bland mammor av barn av alla åldrar ät att de är så-å-å-å trötta, att de sliter oavbrutet att de inte har tid at göra någonting för sig själva.
Ärligt talat, jag förstår detta och samtidigt inte. Framför allt om vi pratar om familjer där det finns två friska föräldrar med friska barn (minus VABruari).
Jag tycker och upplever att det alltid finns hjälp även om svärföräldrarna inte bor runt hörnet eller, kanske, orkar inte passa pga sin ålder eller sjukdomar.
Behöver du idéer vem man kan fråga att hjälpa och vad? Öppna din telefon, gå igenom alla meddelande du har fått sen bebisen kom ut och ligg på minne alla som skrev ”om jag kan hjälpa med något säg till”. Tänk en runda till, vilka alltid frågar vad de kan hjälpa med. Tänk släkt/en vän/den nära kollega/den trevliga grannen. Där har du din squad! Nästa steg, ringa/smsa och fråga:
- Viktigaste: ”Jag är riktigt utmatad, kan du snälla komma och passa mitt barn i två timmar medan jag kan gå och ta en tupplur”.
- ”Kan du komma och hänga med mitt barn medan jag kan duscha i fred, halvtimme låter som en dröm”.
- ”Kan du komma och passa mitt barn medan jag kan gå och ta luft helt själv”.
- ”Kan du snälla åka förbi affären och köpa (skick en lista)?”.
- ”Jag skulle vart så tacksam om du kan komma med en matlåda under vecka. Kan du fixa?”.
- ”Jag orkar inte hänga med bebisen själv på dagarna jämt, kan du komma med fika så vi tre kan hänga?”
De flesta som du känner kommer att älska känna sig behövt och att de äntligen får att hjälpa till på riktigt. Jag skojar inte, skriva en lista vilka du kan fråga och när du känner ”jag har igen inte tid för någonting”, kontakta en efter en.
Sen, om man har en partner, kan man få mycket hjälp den vägen – även om partnern inte riktigt med på bollen. Än! Återkommer med denna bottenlösa ämnet…
Andas han? 