Mammor som letar problem

Har ni träffat en mamma där varje konversation går så:

• Mamma som letar problem: ”gud, jag pallar inte, när jag ska gå promenad, mjölkersättningspulver bara alltid åker ur påsen och hela skötväskan blir kladdigt. Hur ska jag göra?”
• Mamma som löser problem: ”nämen, visst, det är jobbigt. Du kanske ska köpa sådant här behållaren, ”läckage”-säkert och har plats för att göra tre flaskor”.
• Mamma som letar problem: ”nej, det kommer inte funka för mig. Gillar inte behållare i plast”
• Mamma som löser problem: ”jag förstår, det finns sådana i glas också. Man kan dessutom sterilisera de!”.
• Mamma som letar problem: ”nej men då kan den ramla och gå sönder och då har jag inget pulver på språng”.
• Mamma som löser problem: ”köp kanske två sådana glas behållare, det är ytterst ovanligt att man slår sönder båda på en gång”.
• Mamma som letar problem: ”nej, då blir det så tungt i skötväskan så jag orkar inte bära den”.
• Mamma som löser problem: ”det är jobbigare men du kan ju också ha pulver i snustorra nappflaskor från början, så du kan bara tillföra vatten när det är dags”
• Mamma som letar problem: ”alltså, du vet ju att man ska först ha vatten annars man kan fel mängd av ersättningen”

Ni hör ju hur det låter? Jag blir svettig bara av tanken av mammor som letar problem. Mammor som egentligen är oerhört nöjda med sin tillvaro men älskar att klaga och gnälla och hitta problem som de inte vill lösa. De är duktiga på att fråga råd också. För att sen krossa varje lösning. 

Som en person som alltid letar efter en lösning i alla delar av livet, jag har extremt svårt för detta beteende. Från ena sidan, jag tycker att det är som en tuffaste utmaning – förstår ni om jag kan lösa något för en mamma som letar problem? Å andra sidan, det har aldrig hänt – det är som att jag står kastar bollen i en vägg och den kommer alltid tillbaka. Samma boll, samma studs.

Efter massvis oändliga diskussioner med mammor som letar problem jag har kommit fram till tre lösningar:

• Säkerställt att jag absolut inte hamna med de i samma sällskap på lunchen/Messenger-gruppen/någon slags diskussion.
• Om jag inte kan undvika en person, jag håller mig tyst och oengagerad. Trevligt men oengagerad.
• Om jag är verkligen tvungen konversera, då jag går all-in på att provocera! I exempel med mjölkersättningspulverbehållaren kan jag fortsätta dra skämt typ ”nämen det är ju mysigt att det luktar ersättning i hela väskan, varför ska du ens ha behållaren?”. I förhoppningen att personen i fråga kommer att förstå hur det låter. Men vet ni va, det ska jag verkligen sluta med – för att mamma som letar problem vill aldrig lösa de. 

Har ni träffar sådan mamma? Hur gör ni? Är det kanske någon som kände igen sig?